Självregleringens roll på värdepappersmarknaden


En väl fungerande värdepappersmarknad förutsätter samförstånd och förtroende från allmänheten, placerare, politiker och företag. Svenska börsbolag, deras ägare och rådgivare har därför ett starkt intresse av att bidra till en god etik på värdepappersmarknaden. Det uppnår man bäst genom att näringsliv och andra intressenter på marknaden gemensamt utformar och beslutar om regler och vad som är god sed – så kallad Självreglering. Självreglering är även ett viktigt instrument för att undvika en alltför detaljerad lagstiftning.

Bolagsstyrningskoden och Takeover-regleringen är exempel på områden där Sverige valt självreglering före lagstiftning. De främsta fördelarna är att marknadens främsta expertis med praktisk erfarenhet deltar i utformandet. Därmed uppnår man god förankring och god efterlevnad bland de som ska tillämpa reglerna.

En annan av självregleringens stora fördelar är att den är flexibel och snabbt kan utvecklas och anpassas till förändringar. Självregleringen medför dessutom med stor sannolikhet lägre kostnader för företagen jämfört med effekterna av icke marknadsnära lagstiftning.

Den alltmer tilltagande och detaljerade EU-regleringen, med ett ökat antal tvingande regler, innebär samtidigt utmaningar för den svenska självregleringen och medför krav på att hitta lösningar som alternativ till EU-reglering eller som metod att genomföra EU-reglering på området.

Även om en del områden som traditionellt omfattats av den svenska självregleringen numera övertagits och täckts in av europeisk lagstiftning så har även nya former utvecklats för att nyttja självregleringen inom dessa nya europeiska ramar. Så har till exempel myndighetsuppgifter på värdepappersområdet delegerats av Finansinspektionen till Aktiemarknadsnämnden, vilket markerar självregleringens starka ställning.